Mess of things

Läste en krönika av coach J i Lund angående sparkandet av coacher. Han menade bl.a att just coachandet bör ses som ett projekt som man är anställd för med givna regler och ramar. Hmm, har inte tänkt på det på det sättet innan. Problemet som jag ser det med "projekt" är att de alltid har ett slut. Vilket inte alltid är av godo. Men jag vet inte riktigt hur jag ser coachandet istället, mer än bara kul måste det ju dock vara, åtminstone på en högre nivå.
En annan tycker att jag "harvar i ettan" och vill skicka mig till Norrland. Tycker inte att jag harvar med detta gäng som trots allt ligger i toppen och vars juniorer är bland de bästa i landet, tvärtom anser jag att man nog är där man förtjänar. Åtminstone delvis if you all catch my drift.
En tredje undrade när "jag skulle ta ligalaget" och här blev jag ställd men lättad över att jag är där jag är för tillfället. Trevligt att folk har höga tankar om en, det har inte alla och jag stänger aldrig nga dörrar till nått. Jag hoppas kunna skicka d över vattnet till sommaren och vad det kommer att innebära för mig själv vet jag faktiskt inte.
Sparkad, ja. Nån fomme har myntat att "du är ingen riktig coach om du inte fått sparken". Snacka om "typisksvenskursäkt" nummer ett. Själv har jag faktiskt aldrig fått sparken, vilket i sig är ganska märkligt när jag tänker efter, så man är väl ingen riktig coach då utan bara ett projekt...
/henrik