A wall I must climb

Var i ellosland igår och såg f97 piska sina konkurrenter rätt rejält. Stundtals ganska imponerade spel och kul att gå från coach till bara en körande pappa. Ännu roligare när k kom och sa till mig att komma och ta hand om min son så att hela hallen hörde.
Läste på 08 hemsida, som alltid har läsvärda krönikor, om Pippen. Krönikören tyckte inte att det var ngt "fel" på att Pippen spelade en match i ligan och han menade vidare att det gäller att vara i gruppen; "få något gjort"contra att vara "en som tar förtjänsterna av arbetet".
Jaja. Några förtjänster har jag min själ aldrig tagit. Men men, om tex Zidane gör comeback i Gefle och det bara ger positiva signaler så by all means då. Men det kommer aldrig att hända.

Såg det utmärkta programmet "Parkinson" för nga dagar sedan. En äldre engelsk gentleman som till skillnad från många kollegor låter sina gäster prata. Mycket. Hans interjuv med Cleese är ngt av det roligaste jag sett på tv. Denna gång hade han en för mig okänd brittisk boxare som gäst och denne sa så här om en konkurrent; "han är så full i sig själv att om han kunde återfödas skulle han komma tillbaka som sig själv". Alltså, jag har svårt för folk som tar sig själv på så stort allvar och jag har vansinnigt svårt för folk som alltid tar mig på största allvar. Tjejerna i laget och mina patienter på skolan får mig att ifrågasätta mig själv ibland. Ta den lektionen som jag hade för nga år sedan den förste april då jag hade ett oförberett prov med helt hopplösa frågor och när jag efter ett tag sa att de skulle skriva in dagens datum och ingen reagerade! Jo, en vart arg för att jag störde honom...
Tänk själv, tänk kritiskt och ifrågasätt det mesta.
"It´s never ever unpatriotic or unamerican to question any f-ing thing in a democracy" (Steve Earle).
/henrik