Carry my cross

Tur att jag inte bloggade igår kväll. Jag var redigt förbannad på i stort sett alla som sysslade med basket i och omkring Glenntown. Fan vet, kanske jag börjar bli old, kanske att jag kräver too much, kanske att jag bara är naiv och tror på det people says. Jag vet inte. Trött är jag dock. Trött på denna sandlåda där en säger en sak och gör en annan. Tror inte det finns så mycket skitsnack som det finns i vår sandlåda nån annanstans. Och ja, jag vet att jag bidrar med en del här på biw. Men en gång för alla; det jag skriver är mina egna åsikter. Det är inte Högsbo Baskets eller Westra Baskets eller min frus eller mina spelares eller ens The Quitters åsikter. Det är mina. Jag står till svars för dom, ingen behöver be om ursäkt på mina vägnar. Det klarar jag av själv. Vad handlar då allt detta om? Tja, jag orkar inte skriva hela historen här, sov knappt i natt f ö, men kort skrivet så handlar det om respekt för mig som coach och min nuvarande förening. Det saknas lite här och där. Och det handlar om folk som jag har känt länge och kunnat kalla kollega. Vi jobbar ju för fan i samma skrå och trodde jag, för utvecklingen här i distriktet och basketen i stort och att med det kommer det lite respekt och för alldel lite medkänsla.
-Jag är uppfostrad i Högsbo Basket och när jag var i en annan klubb skötte jag alltid det här, för det hade Högsbo lärt mig, sa en som jag pratade med igår. Visst, The Club har inte alla rätt, tro mig, efter 33 år i den föreningen vet jag det och jag har definitivt inte alla rätt ibland. Men jag har i alla lägen visat respekt mot kollegor inom mitt skrå som har respekterat mig. Den tiden är dock nu förbi, tro mig. Och nä, det här handlar inte om The Island Coach om nån nu tror det.
/henrik