Chans

Jaha. En fd blåvit spelare, säkert från Lindome med syntfrisyr a la 80-talet var väl inte den vassaste kniven i lådan i gårdagens match om man skriver. Satt med C dy och kollade en märklig match som det aldrig blev någon ordning på. Vi skulle valt Litauen-Turkiet i BasketEM istället med va fan vet man egentligen? Svaret är att man aldrig vet något, speciellt inte om människor. Det är något jag lärt mig som coach, lärare, förälder, gift, singel. Nu tror jag inte att syntnisse igår spelade dåligt med flit, tror inte heller att eleverna har något ont i sig alls i den ålder jag undervisar i eller att mina päron är gnälligare än andras. Och mitt privata ska jag inte ens nämna, haha. Det är ups and downs i ens liv, i idrottslags prestationer, i jobbet och allt annat. Det som är det viktiga är vad man gör efteråt. Om man som lag tränar och förbereder sig än bättre, det samma i jobbet och om man som individ sätter händerna i fickan, drar upp ärmarna, går med huvudet högt i höststormen och ser framåt. Man får aldrig sluta vara nyfiken.
/henrik