Uprising

Igår blev det en mycket märklig dag. Det började när jag åkte till Frölunda Torg för att hämta mina Uriah Heep biljetter. I rulltrappan fick jag syn på någon som jag kände igen och genast satte datorn i huvudet igång. Någon förälder till alla elever eller spelare jag haft? Tittade till igen och då slog han undan blicken och då slog det mig att det var ju de onämbaras tränare himself. Hela hans kroppsspråk talade att "skäll inte på mig" & jag tyckte lite synd om honom. Efter ett nedslag hos pappa hamnade jag sedan hos C dy och det blev lite tittande på basket innan det blev kvarterspuben. Då kom en fd spelare i de onämbaras lag och satte sig bredvid oss och han ville leka frågesport vilket C dy och jag dominerade i. Oviktigt vetande är vi bra på, var OS har varit och fotbollsvärldsmästare genom åren var det bl.a som vi dominerade i. Spelarens sidekick var en sorglig typ som började tjöta om 1982 och om vi visste vem hans kompis var. Sen hamnade han i kölvattnet när frågesporten och diskussionerna tog vid. Well, jag lämnade sällskapet och tog mig hem och fick sent sent göra en utryckning för att hjälpa en utelåst kompis framåt småtimmarna. Och idag är det kortbyxor som gäller igen tydligen. Strange days we are livin in indeed.
/henrik