Den numera legendariska icke-matchen är nu ändå spelad och att vinna e gott. Blir påmind titt som tätt varför jag håller på med detta. Ikväll var det avgörande match mot de obesegrade laget och vi hade allt att förlora men vann allt. Vinst med 14 poäng och nu väntar Götalandsserien och chans till comeback till ettan igen. God´s great banana skin, som han sjöng, Chris Rea (har ingen aning om vad låten handlar om men har haft den ringande i hövvet hela kvällen). Nervöst var det och min bänk med fem 93/94:or alla mer eller mindre rookies på den här nivån gjorde en riktigt stolt. Även de fem starters visade att en höst i tvåan inte gjort dem så mycket sämre, speciellt ceh var bländande. Som old legend C Brandt på sin tid if someone catch my drift. Efter allt jävla strul denna höst med få spelare, gå ner till div 2, förlust trots vinst och 2 överklaganden som gav nada, vaccinsprutor, skador och sjukdomar så har vi ändå tråcklat oss vidare till en högre nivå på bara några månader. Fan, man kanske har snappat upp nått genom åren ändå.
/henrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar