Begravning i fredags. Vi var väl uppåt 100 som hade samlats i kyrkan för att ta farväl av S. Släktingar, vänner och bekanta. Det har blivit lite många begravningar på sistone. X och I var med och jag är säker på att man inte ska undanhålla sorg för dom, det är en naturlig del av livet och gör dem bara starkare som människor. Akten var värdig och fin. Alla gillade S. Han sa aldrig nej, var alltid optimist och levde efter mottot att har du inget snällt att säga, så håll tyst. Tveksamt om sådana människor görs längre. Han slipper lida nu och slipper att leva ovärdigt längre och det är en tröst i sorgen. Helgen känns lång & närmar sig sitt slut. Vardagen knackar på igen, åtminstone en kortare tid då sommaren står för dörren. För oss som är kvar gäller det att ta timme för timme och dag för dag. Själv ska jag på möte om herrlaget ikväll, skola i morgon och fira av en blivande pensionär senare på kvällen. Life goes on. Typ.
/henrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar