I denna stan

Nr 999. Tänker på hur allt startade egentligen. Jag var coach för damlaget & skrev rätt mycket på Högsbos hemsida och i samma veva kom beskedet från dåvarande styrelse att vi inte skulle få kvala upp till damligan. Jag var väl inte riktigt opartisk eller politiskt korrekt precis med det jag skrev efter det beskedet och dessutom på klubbens officiella sida. DJ och jag hade en del upprörda diskussioner vill jag minnas och jag började blogga istället. Året efter var det samma scenario och då var bloggen, har jag i efterhand förstått, ett ofta återkommande ämne på styrelsemötena. Jag kunde ju sas ge min bild av det hela och inte den officiella bilden, som kom från klubben och som sig bör bara innehöll flosker om framtida satsning som naturligtvis bara rann ut i sanden. Jag körde som coach en säsong till innan styrelsen förmodligen hade fått nog och inte förnyade kontraktet. Det höll i ett halvår innan de tvingades ta tillbaka mig som coach för damlaget, men dessförinnan hade jag gått med i styrelsen själv. Lite if you can´t beat them, join them typ. Nu sitter jag min sista period i styrelsen och fortfarande kommer biw upp lite titt som tätt på samtalen utan min förskyllan. Jaja, annars har bloggen irriterat såväl Eos som Kvarnby och basketsandlådan i stan. Värst var det i april förra året när vi drog ut Gothia ur ligan. Tror att biw peakade med hundratals besök varje dag och jag fick min beskärda del av blogghatet ett tag där och blev kallad både det ena och det andra. Det lugnade sig lite när jag skrev att jag faktiskt var nedröstad och ville driva Gothia vidare. Men då var jag nära att dra pluggen ur biw. Namnet basket-in-west snodde jag från en klubbtidning vi hade och som jag drev ett tiotal år, fokus skulle vara på basket men ganska snart blandade jag in GAIS, musik, böcker, familje & vänner och en del annat som jag tyckte olika om. Jag skriver för min egna skull, väldigt sällan redigerar jag texten och jag har bara lyft bort 2 inlägg i efterhand. Någon reklam eller försök att tjäna pengar på biw har jag aldrig varit intreserad av. I likhet med Lundell "måste jag stå fri från sånt där", typ. Rubrikerna är med några få undantag titlar på låtar som jag gillar. I början skulle titeln ha ett sammanhang med texten, men det fick jag ganska snart ge upp. Det blev för svårt helt enkelt. Roligt har det varit när bara jag och en till har fattat vad jag menat. Ofta har denne person varit Q, men ibland har det varit andra personer, som kommit in i mitt liv både här på nätet och i verkligheten. Det tog ett tag innan jag gick med i facebook, där är det korta, slagfärdiga ibland men ofta nonsensinlägg som gäller. I bloggvärlden kan man skriva lite djupare och det gillar jag mera. Snuttifieringen får jag nog av på fb. Nu när jag har ett inlägg kvar till 1000 är jag ganska nöjd med bloggen och har inga tankar på att sluta nu. Dessutom har jag startat en till.
/henrik