Tyst för fan

Lite allvarligare text denna gång tänkte jag. Gick upp till biblioteket för att få tag på fredagens tidning. Borås tidning då. Hittade det jag sökte & kopierade upp S:s dödsannons. På något sätt bör man väl ha den antar jag. Blev av naturliga skäl ledsen när jag läste igenom den och såg mitt namn och mina barns namn där. Begravningen sker på fredag mitt i skolavslutningar och med ett hägrande sommarlov som står för dörren. Jag tar med annonsen och gå ner för berget, passerar Frölunda Torg och ser alla a-lagare sitta där med en ölburk i näven och plötsligt ändras mitt sinne och jag blir förbannad. De må ha alla skäl till att välja att supa bort sitt enda liv (om man inte är hindu då..) och de har alla sitt bagage och sitt personliga helvete som har satt dom i den situationen. Men. Jag blir arg ändå, när man var liten var man lite rädd, när man blev äldre kände man lite för dom och nu, i den yngre (hrmm) medelåldern blir jag bara förbannad. På dom och på ett samhälle som blir allt mer segregerat allt mer "klara dig själv". Dessa 4 månader som S kämpade för sitt liv fick mig att se att inom sjukvården behandlar man knappt. Man förvarar. Visst fanns det empati hos en del, men det skrek formligen ut "vi har inga resurser som täcker våra behov!", var jag än befann mig. På Sahlgrenska, Borås sjukhus eller korttidsboendet där S lämnade in till slut. Nä, bli inte gammal, sjuk eller arbetslös i detta landet. Då kan du supa ihjäl dig utan att någon bryr sig och ligga med halvsidesförlamning, starr, dåligt hjärta och inte finns det en läkare på plats ens. Nej vi ska underhållas till döds som Roger Waters och Ulf Lundell sjungit och skrivit om. Vara tysta som redan Ebba Grön sjöng om och det viktiga är en byline och en plats där de rika sitter, som Afzelius sjöng om. Läser att en man har tagit livet av sig och att man kunnat se detta på nätet när det hände. Påhejad av vissa var han tydligen också på den omänskliga dyngsiten Flashback. Vad är det för fel på folk? Trycka "gilla" på facebook och man tror att man gör en insats. Vad sägs om att umgås, ringa och bry sig istället? Men visst, det kostar och kan vara jobbigt. Men det är det som skiljer oss från djuren och det som definerar mänsklighet. Den mentala istiden som Thåström sjöng om på 80-talet är här. Och jag är fortfarande förbannad.
/henrik