I denna stan

Nr 999. Tänker på hur allt startade egentligen. Jag var coach för damlaget & skrev rätt mycket på Högsbos hemsida och i samma veva kom beskedet från dåvarande styrelse att vi inte skulle få kvala upp till damligan. Jag var väl inte riktigt opartisk eller politiskt korrekt precis med det jag skrev efter det beskedet och dessutom på klubbens officiella sida. DJ och jag hade en del upprörda diskussioner vill jag minnas och jag började blogga istället. Året efter var det samma scenario och då var bloggen, har jag i efterhand förstått, ett ofta återkommande ämne på styrelsemötena. Jag kunde ju sas ge min bild av det hela och inte den officiella bilden, som kom från klubben och som sig bör bara innehöll flosker om framtida satsning som naturligtvis bara rann ut i sanden. Jag körde som coach en säsong till innan styrelsen förmodligen hade fått nog och inte förnyade kontraktet. Det höll i ett halvår innan de tvingades ta tillbaka mig som coach för damlaget, men dessförinnan hade jag gått med i styrelsen själv. Lite if you can´t beat them, join them typ. Nu sitter jag min sista period i styrelsen och fortfarande kommer biw upp lite titt som tätt på samtalen utan min förskyllan. Jaja, annars har bloggen irriterat såväl Eos som Kvarnby och basketsandlådan i stan. Värst var det i april förra året när vi drog ut Gothia ur ligan. Tror att biw peakade med hundratals besök varje dag och jag fick min beskärda del av blogghatet ett tag där och blev kallad både det ena och det andra. Det lugnade sig lite när jag skrev att jag faktiskt var nedröstad och ville driva Gothia vidare. Men då var jag nära att dra pluggen ur biw. Namnet basket-in-west snodde jag från en klubbtidning vi hade och som jag drev ett tiotal år, fokus skulle vara på basket men ganska snart blandade jag in GAIS, musik, böcker, familje & vänner och en del annat som jag tyckte olika om. Jag skriver för min egna skull, väldigt sällan redigerar jag texten och jag har bara lyft bort 2 inlägg i efterhand. Någon reklam eller försök att tjäna pengar på biw har jag aldrig varit intreserad av. I likhet med Lundell "måste jag stå fri från sånt där", typ. Rubrikerna är med några få undantag titlar på låtar som jag gillar. I början skulle titeln ha ett sammanhang med texten, men det fick jag ganska snart ge upp. Det blev för svårt helt enkelt. Roligt har det varit när bara jag och en till har fattat vad jag menat. Ofta har denne person varit Q, men ibland har det varit andra personer, som kommit in i mitt liv både här på nätet och i verkligheten. Det tog ett tag innan jag gick med i facebook, där är det korta, slagfärdiga ibland men ofta nonsensinlägg som gäller. I bloggvärlden kan man skriva lite djupare och det gillar jag mera. Snuttifieringen får jag nog av på fb. Nu när jag har ett inlägg kvar till 1000 är jag ganska nöjd med bloggen och har inga tankar på att sluta nu. Dessutom har jag startat en till.
/henrik

Coming home

Countdown to 1000. Nr 998 är tydligen detta. Vet att Q vill att jag ska lista alla alias vi använder oss av, men kommer fan inte ihåg alla. Är längre från basketen än jag varit på länge. Första sommaren på jag vet inte hur länge som jag inte planerar säsongen som kommer, jagar spelare, kollar spelprogram etc. Inte saknar jag det heller. Men vem vet vad som händer i höst? Det finns luckor & visst vill jag coacha igen, men det ska funka med logistiken också. Får avvakta och låta tiden ha sin gång ett tag till. Sommaren verkar ha kommit till Gaistown och har hämtat hem två solbrända barn idag. I morgon lär de invadera ens hem & gott är ju det. Lugnet före stormen indeed. I afton vankas dock tacokväll i klorofyllen. Payback time..
/henrik

Travelin´band

997.88888888888876reeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee8g. Sorry, rengjorde tangentbordet lite. En vit Mac laptop...Good choice, sett till färgen. Lugnet före stormen idag, i morgon kommer I och X hem igen och på torsdag drar vi tre ner till rötterna i Torekov för en långhelg med förhoppningsvis fint väder. Idag rök det mesta av håret på hövet. Det var enna dags kände jag. Borde läsa också, har inte blivit något med det än i sommar, får ingen ro till det på nått sätt. Mycket hårdrock till helgen i stan, Maiden och Metallica men inget jag känner för heller. …785r6foijkl, förbannat sketet tangentbord;-) Grattis till 44 btw.
/henrik

Rise up

Midsommar kom och gick. Firade den nere vid mina rötter i Skåne med go mat och dricka medan vädret var precis som midsommarväder är numera. Växlande typ. Gasade dock hem idag för att se de grönsvarta atleterna ta sig an Malmö, boogey laget framför alla. Det var tydligen 1992 som vi senast slog dom, men idag var det dags igen. 1-0 efter två minuter och det är man inte bortskämd med, brukar vara tvärtom, men det är tydligen i år det gäller som vissa gaisare säger. I andra halvlek åkte två motståndare ut efter röda kort och Santos kunde avgöra med 2-0. Det var la det han gjorde rätt denna match, men det var ju nog så viktigt. Det viktiga var dock att studsa tillbaka efter torsken i Småland och det verkar som om Gais inte förlorar två matcher i rad i år. Och fortsätter det kan det bli kul i höst. Bäst i stan är vi i alla fall juni månad ut. I övermorgon brakar kidsen hem igen. Thank God.
/henrik

Always look on the bright side of life

Dagen efter ett antal öl och premiär för undertecknad att se Flogging Molly live. De började med "The likes of you again" och som c dy sa "att dom börjar med en ballad var otippat". Pretty far away från ballad var det och ösiga låtar som "The speed of darkness", "Devil´s dance floor", "Revolution", "Tobacco Island" mfl dominerade, även om lugnare partier som tex "Float" spelades också. Gott om folk var det på Liseberg, men jag gillar inte riktigt utomhuskonserter och speciellt inte om det ff är ljust ute när de spelar. Och tja, nga dagar innan midsommar är det ju ljust länge. Mellansnacket var väldigt ödmjukt och vi i publiken var den bästa hittills och tja..GAIS klacken kan bättre tyckte både c dy och jag. Men kul att höra låtar som "Requim for a dying song", "Rebels of a sacred heart" och tidigare nämnda var det, men nästa gång hoppas jag se dom i en rökig, svettig lokal och då blir det nog jädrar mera ös än igår. Bäst var "What´s left of the flag" samt när de satte på "Always look on the bright side of life" med Python och dansade av scenen. Och då, först då, kunde la inflyttade Gårdamannen Wilén sova gott i Det Lutandet Huset i Gårda.
/henrik

Saints & sinners

Konsertdax ikväll. Extra kul när man ser och hör ett band för första gången, som i detta fall med Flogging Molly. Senaste liveuppträdet jag såg var Otis Gibbs i april, också det första gången. Finns inte många likheter mellan dessa två musikaliskt sett, men likheterna är desto mer påtagliga i deras värderingar och det dom sjunger om. Och för att göra det lite kort så är det inte höger precis i deras texter. Hade ett möte igår kväll, som var något deprimerande. Nu känner vi igen oss, sas det och det som avhandlades kan sätta mig i en besvärlig sits. Men vi hade åtminstone två kreativa tankar om hur vi skulle kunna lösa problemen. Det är i kris och problemsituationer som man tänker bäst sa jag och fick vatten på min kvarn. Fortsättning lär följa vad det lider. Och visst nämndes biw åter på detta möte, tolkar jag som ett erkännande. Men ikväll hoppas jag få höra "Black friday rule", "Revolution", "Screaming at the wailing wall" "Paddy´s lament" mfl låtar och känna att jag lever.
/henrik

The clansman

Första lediga dagen. Sov som en tonåring, lång lång frukost med mycket kaffe och slappat i soffan en bra stund. Att inte göra något är också att göra något för att travestera Lundell lite. Idag blir det en kaffe hos the old man och sen ett sista möte med The Club. Landet ligger relativt stilla i väntan på stormen antar jag.
/henrik