Family buisness

Har jag räknat rätt var det min fjortonde final (6-8 record. Fyra vinster med P77, en med P78 en som ass P81, förluster var P73 två st, P77 en gång, P83, P85 och tre med F89) , folk får tycka vad dom vill om mig, men mina lag går till final fortfarande. Kul kvart mot skollaget som vi vann med sju pinnar efter bra straffkastskytte, bra försvar och returtagning. Det är det som gäller i korta matcher. Semin var ingen rolig historia men final mot Marabou blev det och vi gav dom en match. Skillnaden var väl att de är mer samtrimmade än vi och kanske att de bara spelade sju spelare i finalen mot våra elva. Men, jag är sketnöjd med the girls, att skriva matcher, stå i kök och sen spela koncentrerat korta matcher är inte så lätt. Mr Barton tyckte vi såg bättre ut än i serien med K&K i laget. Och tja, ge det här laget lite tid så kommer dom inte nästsist i ettan i alla fall. The 97ers vann sin första final synnerligen rättvist. Märklig känsla att "bara vara pappa" bland alla hysteriska mammor och hejaklacksledaren JF. Märklig, men trevlig. Lite kul att sen fylla the blue phantom (försök igen Bankerydsduscharen) med två stora pokaler och X med två medaljer hängande runt halsen. Lite av family buisness trots allt. Annars jobbade man då ca 40 timmar ideellt under helgen, inte för att det är s å kul utan för the club helt enkelt. Något trött är man idag. Till sist, 2-0 i 89e minuten blir givetvis 2-2. Bara i det grönsvarta laget. Bara där.
/henrik