Who your friends are

"Det är tufft att vara gaisare" lyder en tvåbottnad slogan, "It ain´t easy being me" sjunger Chris Knight, och tja så känns det väl idag, dagen efter the decision att gå ner ett pinnhål med the ladies. Oerhört konstigt att så få vill spela så mycket kan jag tänka. Har ringt ca femton spelare som av olika anledningar tackat nej. Beslutet i sig är basketmässigt kanske rätt, men känslomässigt är det inte. Fan för tre säonger sedan hade jag ett lag som vann ettan och som var det bästa damlaget på länge i klubben och om nga månader ska jag coacha i en kärringserie. Det känns la sådär. Många fel har gjorts under denna resa, av The Club mestadels, men våra lokalkonkurrenter som ofta pratar om "samarbete" har min själ inte hjälpt till. Samarbete ska gå åt två håll, nu känns det som om samarbetet går ut från hallen bara, men inget kommer tillbaka. Forget samarbete i någon form, så länge jag har något att säga till om. Historien visar med all tydlighet att The Club övervinner det mesta, så också det här. "GAIS kommer alltid igen" är en annan slogan som The Club kan skriva under på. Asp! var e mina pengar by the way? eller har ditt köpelag kostat för mycket? Hehe, vet att biw är länkad så förhoppningsvis säger nån till. Svärjes landslag gör bara 50 poäng och då är EM borta, ingen trodde väl något annat? Men EM börjar snart i min Tv och det behövs i hårda tider som dessa. Tony Carey ger ut part III av sin "go out dancing" projekt. Ytterligare lite good news för en ärrad och bränd man, för att citera Lundell lite. Och det regnar fan inte idag!
/henrik