Har aldrig skrivit ngt riktigt privat här på biw & kommer aldrig att göra. Finner ingen anledning till det, sen att man kanske skulle vilja är en annan sak. I och X är på bio och jag sitter med mitt kaffe, lyssnar lite på Lundells nya och läser lite, men tänker mest. Snart är man 43 och vad händer då liksom? Ska man äntligen vara vuxen, ska man ta än mer ansvar? ska man ta ett stort steg?, som han sjunger på Måne över Haväng eller vilken platta den låten nu finns på. "Det här som kallas livet" går en fras ur "Ut ur mörkret", en av mannens finaste. Känns som om jag först nu fattar den mannen. Tog ett tag. Hade ett samtal igår om djävliga sjukdomar och annat som på ngt sätt hör till "det här livet", tänkte på min morbror som dog för ngt år sedan efter ett livs helvete. Nu blev det tydligen lite personligt ändå, kanske behövde det. Får skriva ngn drapa i morgon istället antar jag.
/henrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar