Father & son

Ibland är det lätt att blogga. Igår gick jag och X på fotboll för första gången själva. För honom var det första gången överhuvudtaget. Solen sken och det var hemmapremiär. Efter att betalat hutlösta 330 pix så var vi inne och X tittade storögt på allt och alla. Han konstaterade att klacken inte sjöng utan skrek samt frågade vem som var bäst. "Det är han, nr 25" sade jag. Och så rätt man fick. I trettonde minuten assisterar Wanderson Santos och det är 1-0. Jag ställer mig upp och jublar och X tittar än mer storögt på sin far. 2-0 görs på samma sätt och nu nynnar han lite "heja GAIS". Pausvila och en korv trycks ner, sen sätter vi oss igen och ser 3-0 och jag börjar tänka att han nog börjar bli frälst nu. I 94:e gör så Wanderson 4-0 på matchens sista spark och det känns som man befinner sig i en amerikansk tv serie. "Pappa, GAIS är DBL", säger X efter matchen. "DBL?" undrar jag. "Det Bästa Laget" ler han där han går i sin nyinköpta GAIS tröja. Men Arsenal är fortfarande bäst. Hemma sjunger han Zlatan låten, men har bytt ut Zlatan till Wanderson Do Carmo. Tror jag flög på nästan 1000 spänn denna söndag, men när X idag leker ute på gården i den vackraste av tröjor var det värt det. Och jag skulle gladeligen göra om det. Han är förmodligen den ende gaisare i hela världen som aldrig sett dom förlora.
/henrik