Ain´t nothing special

Var på en road trip igår. Lämnade Gaistown arla morgon och anlände Tjockhult framåt lunch. Jag, C dy & modern skulle delta på en minnescermoni för min moster A, som i mitten av mars inte orkade längre. Träffade min morbror, ena moster samt kusiner som man inte har sett på ett tag. Adolf Fredrik hette kyrkan och bla Olof Palme ligger där, nu höll vi minnesstunden i en minneslund utanför kyrkan, men det var värdigt och förstås lite vemodigt. Vädret var med oss, solen sken och det var inte så mycket som distraherade när prästen läste några dikter, psalmer och vi alla mindes. Det märks att man har dönat in i medelåldern, när begravningar & minnescermonier är vanligare än dop. Efter en dryg timme så tog vi alla en fika efteråt på ett café som serverade de största potatisgratänger, lasagne, kakor m.m. som jag nånsin sett och efter ett tag där var det dags att lämna staden som tycker att 275 spänn är helt okej för parkering nga timmar. Jag har varit i Paris, Prag, Budapest, Köpenhamn med bil, men aldrig betalat så mycket för att parkera bilen ett tag. Biltullar var det också & naturligtvis vägarbeten. Resan hemåt piffades sedan upp med fotboll på radion där Ellos fick 2 straffar mot GAIS. Det e la Gais, som vi säger. Efter 97 mil & 18 timmar var jag tillbaka där jag började. I hade haft ett tjejkalas under tiden här hemma och hade både städat och bäddat för sin pappa. Och det är väl det som är det viktiga här i livet; barnen, släktingar och de man tänker på fast de inte är närvarande. Människor man tycker om helt enkelt. Tror det är det som formar en till den man är. Uppväxten & vad man gör med sina relationer. Otis Gibbs sjunger "The hardest part with living is to getting by day by day". Och så är det kanske.
/henrik