As we live and breathe

Skrämmande publiksiffror på Solna-Ellos igår. En läktare tom, en halvfull. Matchen, tja, Ellos har inte spelare nog att orka & Solna imponerar verkligen inte. Är skeptisk till coacher som använder fräcka ord, pekar med fingret och säger klyschor, men vad vet jag? Lesli is still going, dock. Den enda spelare jag sett skrika ut en spelare från planen. Men, tur att bara redan basketfrälsta såg den matchen, själv hade jag svårt med koncentrationen också. Tankarna fladdrar iväg mest hela tiden, men ngn ålderskris är det inte. Känns lite som mitt liv gick i stå där i början av 2000-talet. Barnen kom och växte & jag älskar dom över allt annat, jobbet rullade på & basketen likadant med ständigt dippande, konflikter, kortsiktiga framgångar och träningar till bedrövelse. Sen började livet svaja nån gång 2008 och jag hade inget att hålla mig i. Det svajar inte längre, men de senaste två åren har det hänt saker som tja, händer. Det är egentligen inget märkvärdigt och händer alla, men nu var det jag. Snart 44 bast, men känner mig yngre än så förutom när GAIS spelar då. F ö testar dom idag en engelsk landslagsspelare. I landslaget för begåvningshandikappade vill säga. De e la GAIS.
/henrik

Blood brothers

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Så jag tog och tränade igår kväll igen. Missade ju torsdagsträningen och det kändes. Tyngsta träningen på ett tag, fick slita för att ta mig fram och tillbaka på planen. Men börjar förstå upplägget nu; höger lay-up, vänster lay-up, elvan, spel 5 mot 5. Passar mig utmärkt. Vägrar ff att ge min coach några drills, men kanske vi skulle skjuta några minuter på träningen också ibland? Kom dessutom hem blodig, någon rev tag i min arm. Spelförståelsen e la sådär bland övriga dock. "Ta den spelaren och säg vem du håller så tar jag honom", försökte jag med en gång. "Okej", fick jag till svar. Sen kom det..."Jag har Nisse, ta nån annan".... Suck...
/henrik

The wake of the Medusa

Gjorde något idag som jag inte gjort sedan i december. Höll i en basketträning. Så, det är 2011 och första basketträningen jag höll i var år 1982. 29 säsonger. Nå, det var bara ett gästspel idag på pojkar 02. 21 nioåringar med lika många bollar, vet inte hur många gånger jag sa/skrek "håll i bollarna!". Lite kul var att en tre-fyra åring sprang omkring över golvet samtidigt. Sa till barnets pappa, "att det är okej med mig, det är ditt barn". Han skrattade bara, vet inte om det var ngn skruv lös där. Nå, killarna hade kul i alla fall och jag överlevde. Fan så mycket svårare att träna nioåringar än damlag, men det visste jag ju innan. Var trött som ett ägg igår och precis när jag ska släcka dumburken ser jag att det är premiär för den enda serien jag följer; "Supernatural". Klockan 0010...dubbelavsnitt. Orkade med det första, men somnade mitt i det andra. Tack för den tiden kanal 5! Men, kul att se att Sam var tillbaka från helvetet sedan djävulen hade besatt honom och att brödernas morfar återvänt från himmelen. Djinn-jakt handlade programmet om samt var ängeln hade tagit vägen. Jäpp, oerhört nördigt, men my cup of tea it is. Ikväll hoppas vi på Playtones. I morgon är det rv40 som gäller och titta till S igen, medan kvällen ägnas åt något annat.
/henrik

20110310204 - Magnum - Vigilante.MP4

On a storyteller´s night

"Don´t ever underestimate the power of music", sa Frank Zappa en gång. Och jag påminns om det varje gång jag går på en konsert. Igår såg och hörde jag Magnum, för, tror jag åttonde gången. Första gången var i slutet av 80-talet uppe i Stockholm och sedan dess har de släppt plattor, splittrats och återförenats. Gitarristen & låtskrivaren Tony Clarkin har haft en hjärtattack och sångaren Bob Catley är 62 bast, men skuttar runt på scenen som en ung man ibland ändå. Dessa plus Mark Stanway på keyboards är kärnan i bandet och se dom är som att återse gamla vänner igen. Igår hamnade jag 5 meter från scenen och då har man i mitten av 90-talet suttit långt upp läktaren, så fanbasen har minskat, men blivit mer trogen och fanatisk. Och gubbarna är yrkesmän och lirar bättre än nånsin. Clarkin måste vara en av nutidens vassaste gitarrister, som dessutom inte vill stå i centrum till skillnad från många andra gitarristkollegor. De inledde med en överraskning i form av rökaren "Back to earth", som jag tidigare länkat här och låtvalet var roligare än förra gången med klassiker som "Les morts dansant", "How far Jerusalem"där Clarkin briljerade , "Vigilante" allsång någon?, "All England´s eyes" & förstås "Kingdom of madneess" blandat med nyare alster som "Brand new morning", "When we were younger", "Moonking" och "All my bridges". Från nya plattan lirades "Spin like a wheel", "Wild angels", "Black skies", "Freedom day"och "Mother nature´s final dance". Extranummer nr 1 blev mycket oväntat "Wild swan" som jag inte hört live på länge och som avslutning lirades en magisk "On a storyteller´s night". Det var länge sedan jag sjöng med så mycket, klappade händerna så mycket och var så svettig. Zappa visste vad han sa. Kvällen avslutades förstås med en kebab på Maxs nere i Majorna.
/henrik

Tonight´s the night

Inlägg nr 914. Blir kort. Har många bollar i luften nu. Så. Magnum i morgon.
/henrik

Time to cross that river

Måndag. Nådens år 2011, mars månad. Min farmor fyller år idag. 92. Hon har nog aldrig sagt ett ont ord till någon under dessa 92 år. Skötte hem och sex barn, en rackarns massa barnbarn, där undertecknad är äldst och en del barnbarnsbarn. Träffade henne senast för några år sen. Tror hon frågade mig 4 ggr vem jag var. Men hon hade stunder där hon mindes, det såg jag i hennes ögon. Jag var många somrar nere hos henne och farfar (dog-85) i Torekov. Ett par veckor själv, när jag plockade jordgubbar, vilket var mitt första jobb. Alltid middag kl 12oo minns jag & eftermiddagskaffe och kl 1800 var det kvällsmat, som var nästan lika mastig som middagen. Hennes köttbullar var oslagbara, det har t.o.m morsan erkänt. Nu har hon sagt att hon önskar att hon inte vaknar på morgonen mer, hon är färdig. Jag hoppas det blir så en dag. Alzheimer är en jävla sjukdom.
/henrik