Huvudet högt

Telefonen ringde klockan ett på natten. Det var mamma. "Sven är död" sa hon & jag fattade absolut ingenting. Han fick en stroke i slutet av januari men hade hämtat sig, bara för några dagar sedan fick han äta riktig mat igen, talet var långsamt på väg tillbaka och han var klar i huvudet. Min bror åkte upp mitt i natten och jag åkte upp igår morse. Vi tog tag i de praktiska sakerna som måste göras och bl.a tömde bror min och jag hans rum på korttidsboendet. Han låg där i sängen, såg ut som han sov men livet hade lämnat honom. 73 år gammal med starr, dålig hörsel, hjärtflimmer men inte en gång som han beklagade sig eller ville ta plats. Alla gillade honom. De fick 22 år tillsammans. Han var en estetiker, han sydde min bröllopskavaj, M:s bröllopsklänning, D:s studentklänning, mina gardiner, lampor, lappade byxor. Ja, allt kunde han & jag har aldrig träffat eller känt en snällare människa. Varje gång jag kom så ville han nalla en snus. Han blev mina barn och min brors barn morfar/farfar i ett. Inte mycket sömn har det blivit och nu börjar efterarbetet för de som är kvar. De faller ifrån de bra. Allt för fort. RIP.
/henrik