Asså.., Arne Ljungkvist och grabben i rullstol. Dom förtjänade varje applåd och sina priser. Men i övrigt?Nja, ska man inte vinna något för att vinna något? Åka slalom baklänges var det bästa alltså? Å hästhoppning o golf? Nja, ingen brottningsboll och definitivt ingen basket blev prisade. We got a long way to go, om man skriver. Fan vet om vi ens går åt rätt håll. Idag tände jag till på träningen och kommenderade "baseline" för första gången på evigheter. Vart trött på attityden och att inte bry sig, det vart bättre efter det och visst har vi förklaringar hit och dit, men som xyz sa en gång;"no excuses". Jag kan leva med turnovers, men inte med "intebrymig" attityden. Inte nu med en vinst i ryggen och med nya spelare i laget. The new one hade en lite trög träning i dag, men var på eget bevåg i hallen på fm och tränade extra. Ibland kan proffs faktiskt uppträda som proffs. The old one hälsade jag på i dag och hon levde men var enna sleten.Precis som sarkofagen som tydligen var en lägenhet. Men "lånade" en cd av The sidekick. Få se om jag lämnar tillbaka den. Vilken? Kolla titeln. "Oh, the swedish guy", sa Mike och skakade på huvudet och undrade om jag försökte ta livet av Kat i lördags. Nope, ville bara vinna.
/henrik
måndag 19 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar