Purple people eater

Lyssnade lite på gamla Purple i bilen i dag. Såg att de lirar i Göteborg i sommar och minns -84 när jag såg och hörde #2 i Malmö. Men nu? Utan Blackmore och Lord? Det vette sjutton, men att se och höra Gillan, Glover, Paice som la är närmare 200 år tillsammans en sista gång lockar lite. Det var f ö The Poet som fick mig att börja lyssna på dom under ett basketläger (of course) i början av åttiotalet. Funderar en del på The Clubs verksamhet i dessa dagar. Ett coachmöte kvar och sen ska jag summera och analysera. Läser på Äjos hemsida där coach J skriver hur tillståndet är i deras förening och visst, citerar man mig i en text så håller jag ju med. Funderar vidare på varför dom är bättre än oss. Det beror på 2 saker som jag ser det. 1. En tydlig plan för verksamheten 2. De har bättre ungdomscoacher än oss. Lite bättre motstånd också i.o.m att de möter de bästa danska lagen regelbundet. Funderar också på hur jag ska formera laget nu när The new player anländer och The old player tränar. Såg bra möcke bättre ut på träningen i dag än matchen i lördags. Visst, Kat e långt ifrån shape men jag bara flinar när hon hookar i sina patenterade lefties. Så, är man mogen att revidera och organisera hjärtat i föreningen? Ungdomsbasket. Fan vet, man får väl gräva där man står och se vart man kommer. Sidekicken är annars mer bitter än de Bitter Lemon Schweppes som jag gillar. Tror han måste vara smyggaisare. Var annars på ett skolmöte där jag lyckades reta upp en rektor (inte min) och röra om i grytan lite. Det är för många tanter i skolorganisationen och jag blir bara så matt, därför vad det skönt att höra henne gå upp i falsett och få röda kinder när jag sa;"det här vill och tänker jag inte göra". "Once a rebel always a rebel" som Ross Ballard sjöng. Åtminstone på jobbet.
/henrik