Den bästa medicinen är barn. Mot allt. Hade X med på jobbet idag, då han hade studiedag och passade på att klippa honom efteråt. Väl hemma kom I, fick en kram & sen frågan om jag kunde ladda hennes mobil. Igen. Vilket jag naturligtvis gjorde. Nu är det dax att fixa lite middag & ikväll är det ju måndag och då är det basket på Tv. Livet går vidare, inte spikrakt, ibland tar det omvägar och ibland tar uppförsbacken aldrig slut känns det som. Undrar om det är krönet som jag börjar se?
/henrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar