The ties that bind

Jaha, idag hände det inget speciellt. Mer än jag vart invald i The Clubs secret society. "Men du har ju skrivit innan och tackat nej?" sa nån till mig. Jag behöver bloggmaterial svarade jag. Sista dygnet har jag efter en del lobbying till slut ändock beslutat mig för att tacka ja. Det var och är inget lätt beslut, vilket ni som läst tidigare inlägg här, vet. Men jag ska försöka gå in i det här med öppna ögon (eller öppet ansikte, som Zetterlund sagt) och ge det en chans. Väl medveten att vissa, och nu kanske alla, av de övriga styrelsemedlemmarna kommer att läsa biw, så får jag kanske tänka mig för vad jag skriver. Men nån större skillnad kommer det nog inte att bli om jag känner mig själv rätt. Varför sa jag ja då? Ganska enkelt egentligen, min dag var så här;
0655 Gå upp
0755 Lämna x och i i plugget efter ett mindre världskrig som vanligt här hemma
0808 Stämplade in på jobbet
0810 Lektion nr 1 av 5 med mina tjugosju patienter
1500 Konferens
1540 Hämta x
1555-1615 Borra hål i kaklet för att få upp fläkteländet
1615 Bädda sängarna som inte hanns med på morgonen
1620 Vika tvätt
1630 Laga mat, tömma diskmaskinen
1700 Duka, plocka undan skit etc
Jag behöver helt enkelt nått annat att tänka på ibland. Sen är The Club "min" klubb. Simple as that. Annars var det roligaste idag att sidekicken nappade på mina sms ang att det var en kupp på gång inför årsmötet. Fick sms av honom och The Chairman (som snappade min "kupp" oroväckande snabbt tycker jag så här i efterhand) hela tiden på eftermiddagen och till slut ringde en ursinnig sidekick och undrade om hunnerna skulle bränna ner klubben typ. Jag skrattade hela vägen till hallen, där han sen terroriserade mig med sms under mötet så alla siffror som rabblades upp hade jag svårt att hänga med i. Låter bra va? Nu var jag väl inte ämnad att vara kassör utan jag ska försöka hjälpa till med det som jag åtminstone uppfattar vara The Clubs problem just nu. Föreningsidentiteten. Nått är inte bra, väldigt mycket är bra, som ekonomin tydligen (så mycket hajade jag i alla fall) och The Great Western Forum;Gothia Arena, men nått saknas i föreningen och jag har några ideér om vad och hur man måste gå tillväga. Som vanligt handlar mycket om ledarskapet inte minst av de som står på golvet och coachar. Lär ut mer än "bara" basket och som coach se till att få lärjungar som följer dig och senare kör om dig. Sen att de går på vad som helst handlar väl mest om, tja, intelligens eller nått. F ö är Mellencamps nya oerhört bra. (Äntligen fick jag till en bra rubrik till texten, även om förra bloggens rubrik också passade till det innehållet...)
/henrik