Maymorning

På väg till jobbet på morgonen, stannar bilen utanför en skola över vägen cyklar en kille samtidigt som han läser en serietidning! My kind of guy. Spelade brännboll med i och hennes klass, alltid lika kul att höra papporna börjar prata semestrar med varandra. "Nej, dig pratar jag fan inte med", sa en när jag började harkla mig. Läraryrkets främsta fördel närmar sig. Och ta mig sjutton, jag varvade för första gången sedan 1979 eller nått. Jag och sidekicken utvecklar språket, ett nytt ord är nu grumsib som tydligen är lika med "liteförfortpåmobilenmenade historisk". Jaha och sedan messade han mig och frågade om jag var vaken. Nä, jag messar i sömnen idiot. Roligast sedan "boy, do you know what you are talking about". Asså, basketsverige är ett oerhört bra och viktigt forum för oss basketdårar men ibland undrar jag vad de har för några som bloggar där. Läste om en som beklagade sig över att aftonbladet skrivit och tagit upp det faktum att noah hade knark i byxan. Det är väl för helvete så att felet ligger hos idioten som knarkar och inte journalisten som gör sitt jobb? Ibland letar vi vinklar och fel och gnäller på journalister helt i onödan. Lägg ner, det kriget kan vi aldrig vinna. Å en annan sajt jag stötte på idag på jobbet (va ganska lugnt där således) var basketettan.se. Det mesta skrivet om och av st helena och papyrusfolk. Gott initiativ men texten om papyrus damlag innehöll det mesta som jag avskyr inom vår idrott. Stora ord och noll trovärdighet. Man blandar in u19 silvret och en "damboom"(har nån märkt den?) i samma andetag som att man fått en ny coach. Allt gott om henne (jag lovar! jag lovar!) och fortsätter med att man har stora visioner om en snar ligaplats och fan vet om inte smguld stod mellan raderna också. Men längre ner i texten står det att man har svårt med träningstider och var det inte riktigt riktigt kris med kosing inför denna säsongen? Dessutom har man egentligen åkt ur ettan två ggr men fått stanna kvar pga ingen velat gå upp. (Bara det ett bloggämne att återkomma till). Missförstå nu för fasen inte. Jag önskar all lycka men jag önskar också lite verklighetsförankring och lite hick, nykterhet i textskrivandet och rubriksättandet. Stora ord och noll handling har vi haft nog av i svensk basket. Eller är det bara jag? Det var så lite så Rubina, lycka till och hoppas få coacha dig nån gång i framtiden. In i gymmet med dig nu;)
(I´m alive again on a maymorning, gonna wipe the slates clean and follow my dreams" Runrig)
/henrik