Headed for nowhere

Är det bara jag som har bråttom till jobbet på morgonen? Alla dessa bilar som slöar fram, vad är dom ute för på morgonen eller är dom ute i god tid så de inte behöver stressa? Ramlar allt som oftast in två minuter innan lektionstid, tur man har skaffat sig rutin. Pratade om filmen i dag och se, flera hade fattat vad den handlade om och att moralen var att "hem", det har man inom sig och ingen annanstans. Var en så bra dag att jag skickade hem dem lite tidigare i dag, vissa dagar är läraryrket toppen. Kom hem och plockade in posten, bland reklam och skit låg nya Amnestypress, som jag tittade igenom, lite för att få perspektiv på ens egna trivala bekymmer. carlsson d y messar om att Triumph har återförenats, ett band från Kanada. Hmm, visste inte ens att de hade splittrats. Värda att kolla upp, deras "Thunder seven" och "Surveillience" har nga bra låtar. Är annars inne i Brandos ganska rejält nu. Överhuvudtaget gillar jag folk som är yrkesmän (ja eller kvinna då...) och som kan sitt jobb. Inga skapade plastartister á la melodifestivalen eller idol. Eller så är jag bara gammal. Kom att tänka på gamle Ian Anderson i Jethro Tull som under en konsert plockade fram en liten flöjt och sa "this is a horrible little instrument" och så blåste han i den och ett tusental åskådare stod med fingrarna i öronen. Sen lirade han skiten av alla med detta horrible instrument. Yrkesman var det ja. Träningsfritt i dag inför helgens svåra bortamatch, skönt att slippa flänga till hallen åtminstone en dag i veckan. Läste på GAIS hemsida om att nga börjar ifrågasätta den nya tränaren och flera tror att laget åker ur i år. Yes, nu börjar det likna nått! Och King förnekar sig inte, på de första fem sidorna i boken jag köpte igår tog han livet av femton människor och världen ska gå under så småningom. Verklighet, vem behöver det?
/henrik