Sell out

Läste om landslagscoachen från norrland som hoppade av för ett tag sedan i, förmodar jag, nån sorts lojalitet gentemot Källman. Nu har det tydligen löst sig i förbundet (Oh yes, säkert...) men välkommen tillbaka är han inte. Vadå prestige? Han coachade ju Sverige i en VM final och har någon fan rätt i att tycka till i detta landet när det gäller basket så är det han. Träffade honom under jsm i våras, kände honom inte sedan tidigare. Verkar dock lite lik mig, minns att vi i slutet av vår match stod och hrmm gnällde lite på domarstandarden och var tämligen överens samt funderade på att ta varsin t samtidigt typ. Hade nog varit första gången det hänt, men domaren kom rusande, trodde att vi var osams och ville "lugna ner oss". Haha, snacka om dålig intution och känsla. Men men, vi har ju onekligen coacher att gödsla med, som når sådana framgångar som Johansson, så håll färgen och släpp ingen jävel över bron och har dom gått över så släpp inte tillbaka dom. Än mer förvånande är coacher som sedan hoppar in i hans ställe. "Vadå den enes död den andres"? Solidaritet mot en kollega nån? Hade jag, gud förbjude, fått frågan (oh yes, säkert...igen..) så hade jag sagt nej. Jaja, men tänk på spelarna, tänk på spelarna ylar säkert nån. Motfrågan är då när fan nån ska börja tänka på ledarna som i förlängningen utvecklar spelarna. Vore kul om nån klubb nån gång istället för att sparka en coach, sparkar en fyra fem spelare istället. Kommer aldrig att hända i know, men man kan väl få drömma eller? Det hade blivit en tidningsartikel det.
/henrik