Stairway to heaven

Hmm. Blir enna två inlägg i dag också, don´t get used to it. Med bloggens namn känner jag att det just är basket jag ska (och vill) skriva om men det börjar ju tunnas ut nu, matcherna och silly season verkar enna ha dött helt. Hämtade d vid masthugget och hu det var länge sedan jag gick upp för den vita trappan och dess 104 trappsteg. Jodå, med fyra/fem träningar i veckan där under några år så räknade jag dem. Ha, memory lane, kommer ihåg när man satte ut en hink vid sidlinjen när det regnade innan träningen och det luktade för jävligt i omklädningsrummen, men mer friendly rims än de i hallen finns inte. Träffade man plankan gick den i typ. När var detta? Slutet av 90-talet tror jag när man hade herrlaget och inte fick tillräckligt med tider i kultan och man hade växt ur Selga. Och efter lördagsmorgonens träning släntrade man in i landets bästa skiv/cd affär på torget. Ibland var jag där längre än vad jag var i hallen. Nu finns inte affären kvar, hallen drivs la av ett brottningsbollslag antar jag och torget är till stora delar ombyggt, men de stora träpelarna står kvar och gatuköket låg också kvar såg jag, men nån basket spelas inte längre i det några av oss kallade the True Great Western Forum. m, d och i har hittat en tjejfilm på tvnen (ja så säger x...) så jag får la läsa ut min bok och sätta klockan på 02.57 antar jag. Undrar om det är friendly rims i LA?
/henrik